Bokförlagen vann Ipred-strid (
Aftonbladet.se)
Första Ipred-ärendet avgjort (
SvD.se)
Förlagen: "Väntat beslut" (
SvD.se)
Skivbranschen: "Nu kör vi" (
SvD.se)
- - -
Det är skrämmande att se att Sveriges rikes lag inte respekteras ens av nämndemännen på tingsrätten.
I uppenbar total brist på kompetens i frågan har de valt att döma efter vad ljudboksförlagen och Svenska Antipiratbyrån (APB) vilseledande lade fram som bevis, och samtidigt ignorerat det faktum att FTP-servern var belagd med lösenordsskydd, samt att all trafik var krypterad -- det vill säga:
Allmänheten hade ingen tillgång till servern, och
allmänheten hade ingen chans att se vad som fanns på servern, ens om de övervakade trafiken till eller från servern.
Det är en svart dag för Sverige vad gäller rättssäkerhet, och det är ett fruktansvärt bevis på hur inkompetenta våra tingsrätters nämndemän är.
För referens:
Solna Tingsrätt, Slutligt beslut i mål nr Ä 2707-09, del 1 av 3 (pdf)Solna Tingsrätt, Slutligt beslut i mål nr Ä 2707-09, del 2 av 3 (pdf)Solna Tingsrätt, Slutligt beslut i mål nr Ä 2707-09, del 3 av 3 (pdf)eller samlade på samma sida,
Solna Tingsrätt, Slutligt beslut i mål nr Ä 2707-09, del 1-3 av 3 (pdf)Låt mig gå in på beslutet lite mer i detalj:
Från
Ä 2707-09, sida 6-7:
"Sannolika skäl för intrång i upphovsrätt
[...]
Nedladdningar har genomförts på samtliga de verk som ansökan avser.
Nedladdningarna har dokumenterats med hjälp av en programvara, CommView, som normalt används för felsökning av nätverk. Programvaran för en loggbok över en dators samtliga kontakter med andra datorer. Loggboken innehåller således en omfattande dokumentation. Denna har sammanfattats i åberopade rapporter. En rapport har skapats för varje författare som ansökan avser och varje rapport har getts namn efter respektive författare."
Som jag bevisat i tidigare inlägg, fanns inget i CommView-rapporten som styrkte att APB haft kontakt med annat än en okänd dator. Det enda intrycket jag får av ovanstående uttalande av tingsrätten är att de litar blint på vad APB hävdar vara sant -- utan att ta någon hänsyn till risken att APB eventuellt förvanskat fakta från CommView-rapporten, eller att de helt enkelt loggat trafik från en passande dator i deras egen ägo -- i APB:s strävan att "få fram resultat" (
ha i åtanke planteringen av bevis hos Bahnhof 2005 för att få igenom en husrannsakan).
Från
Ä 2707-09, sida 7:
"Vad som framför allt framgår av rapporterna är att vid nedladdningarna av de verk som omfattas av ansökan har nedladdningar skett från en dator/server som haft kontakt med Internet via den IP-adress som ansökan avser. Rapporterna utgör sammanfattningar av de fullständiga övervakningar som skett av de genomförda nedladdningarna."
"Vad som framgår..." -- jo jo, visst. Vad som dock inte framgår är att det på något sätt skulle vara bevisat att rapporterna är genuina och inte har manipulerats av APB. Så vitt jag vet behövs bevis i det här landet, och nej (!), CommView-rapporten är inget bevis! Det tar inte lång tid och behövs inte särskilt djupgående Photoshop-kunskaper för att framställa ett dokument som inte går att skilja från en "legitim" CommView-rapport --
speciellt när APB kört det genom en fax för att om möjligt göra det ännu värre. Det är bara skrämmande att tingsrätten blint godtar dessa som bevis, utan att ens överväga vad som står på spel för APB, och inte minst för personen bakom IP-numret, som nu riskerar väldiga olägenheter på väldigt lös grund!
Från
Ä 2707-09, sida 8:
"Katalogerna innehåller också s.k. .nfo-filer. Att det finns en sådan fil visar att katalogen innehåller piratkopierade verk."
Detta är så
huvudlöst taget ur luften att jag bara
blir irriterad över Solna Tingsrätts inkompetens!
En .nfo-fil var från början menat att vara (och är fortfarande) en fil innehållandes systeminformation i Microsofts operativsystem Windows. Att sedan filändelsen .nfo används för att utmärka filer innehållandes information, info, är logiskt om man provar att uttala det som ett eget ord: n-fo, som är väldigt likt "info".
Med det sagt, om jag hittar .nfo-filer i Windows' katalogträd, innebär det att den mappen är piratkopierad? Eller är rentav hela Windows piratkopierat? Är det en stor konspiration från Microsofts sida? ;)
Det skall även tilläggas att jag just skrev dagens datum i en fil, döpte den till "dagens_datum.nfo" (för att visa att den innehåller någon form av information) och lade den i en katalog tillsammans med bilder jag tog med min kamera på semestern förra året. Jag förfogar nu över ett piratkopierat verk, för enligt Solna Tingsrätt är alla kataloger som innehåller .nfo-filer just piratkopierade verk. Jag har bara en sak att säga nämndemännen:
Dårar! Försök inte att uttala er vitt och brett om saker ni inte förstår, ni undergräver folks förtroende för hela systemet.
Från
Ä 2707-09, sida 8:
"Det framgår sammanfattningsvis av katalogernas innehåll att det är piratkopierat. Det är uteslutet att filerna skulle kunna utgöra säkerhetskopior, vilket även redan katalogernas storlek talar emot. Dessa är nämligen så stora att de inte kan sägas innehålla säkerhetskopior för privat bruk."
Storleken av en katalog innehållandes ett antal filer/underkataloger utgörs av produkten av två faktorer:
1) antalet filer, multiplicerat med
2) summan av storleken på varje enskild fil/underkatalog. Således kan man utgå ifrån att storleken på denna katalog stiger om varje enskild fil/underkatalog har en ansenlig storlek och antalet filer/underkataloger är ansenligt.
Låt säga att jag säkerhetskopierar mina 1,000 inhandlade ljudböcker (ja, jag gillar verkligen ljudböcker så till den grad att jag hypotetiskt köpt tusen stycken), av rädsla för att mina original ska repas eller på annat sätt bli obrukbara. Jag väljer att inte bränna dem till CD eller DVD, av miljö- och kostnadsskäl, utan jag lägger alla säkerhetskopior i en enda katalog på min hårddisk, för att också enkelt hålla reda på dem. Storleken på denna katalog blir då 1000 gånger X megabyte, där X är variabel på grund av oregelbunden längd av varje ljudbok. Katalogen består nu av väldigt många gigabyte, även om medelstorleken av varje underkatalog bara ligger på runt 200-300 megabyte.
Nu är varje säkerhetskopierad ljudbok även komprimerad till ett passande format. Om jag skulle säkerhetskopiera varje ljudbok rakt av (för att kunna återskapa dem i samma form som jag köpte dem) skulle storleken vara runt 10-11 gånger större (!).
Tänk på det, Solna Tingsrätt. Jag kan acceptera att ni eventuellt menade att antalet ljudböcker är så pass högt att det inte verkar rimligt att någon äger så många, men tänk på att vissa samlar på bilar, medan andra samlar på ljudböcker, eller något annat. Ljudböcker är billigare, man kan köpa bra många fler ljudböcker än bilar, förutsatt att man tycker att det är värt pengarna. Vi får utgå ifrån att personen som säkerhetskopierat sina ljudböcker och förlagt dem till sin FTP-server (samt belagt servern med användarnamn/lösenord och krypterat anslutningen för att helt begränsa tillgång från allmänheten till sina säkerhetskopior!) tyckte det.
Från
Ä 2707-09, sida 8:
"Intrången har inneburit att verken tillgängliggjorts för allmänheten. Det kan inte uteslutas att tillgång till den aktuella servern endast varit tillgänglig för personer med tillgång till inloggningsuppgifter. Oavsett hur det förhåller sig i det avseendet föreligger sannolika skäl för att de aktuella verken gjorts tillgängliga för mer än en helt sluten krets. Verken har därför enligt URL gjorts tillgängliga för allmänheten."
För det första,
vilka intrång?! Refererar ni kanske till Antipiratbyråns olovliga intrång? Inget annat intrång har vid något tillfälle nämnts, så det måste vara APB:s intrång ni menar. Starta då en rättslig process mot Svenska Antipiratbyrån i stället för att gå efter en oskyldig (ja, oskyldig till motsatsen bevisats!) privatperson.
Sedan fortsätter ni med att säga att det inte kan uteslutas att bara personer med inloggningsuppgifter haft tillgång till servern, med andra ord: har inte en person haft inloggningsuppgifter har det inte funnits någon möjlighet att bereda sig tillgång till en enda fil, än mindre ens veta att det existerat några filer eller ens en FTP-server. Hur kan ni ena stunden säga att allmänheten haft tillgång, för att sedan motsäga er själva genom att säga att allmänheten inte haft tillgång?
Ni säger att det finns sannolika skäl för att verken gjorts tillgängliga för mer än en helt sluten krets, men
lösenordsskydd och kryptering är medel för att begränsa tillgång till just en helt sluten krets. Sannolikheten att allmänheten varit inne på servern och laddat ner verk (eller ens tittat på katalogstrukturen) är alltså försvinnande liten, och berättigar inte beslutet om att tvinga PCS/ePhone att lämna ut personuppgifter.
ePhone svarade Solna Tingsrätt just detta i sitt genmäle, och formulerade just det jag skrivit ovan:
Från
Ä 2707-09, sida 13-14:
"Påståendet om att verk tillgängliggjorts för allmänheten
För att komma åt filer som finns lagrade i en FTP-server krävs vanligtvis ett användarnamn och ett lösenord (inloggningsuppgifter). Detta talar mot att verken skall anses ha tillgängliggjorts för allmänheten.
För att ett upphovsrättsligt tillhandahållande av verken till allmänheten skall anses föreligga måste enskilda kunna ta del av verket när de önskar. Det framgår inte om Ljudboksförlagen har använt sig av inloggningsuppgifter för att komma åt informationen på FTP-servern eller hur de i sådant fall fått tag på dessa inloggningsuppgifter. Någon uppgift om att andra har kunnat komma åt filer på FTP-servern har inte framkommit i ärendet. Ljudboksförlagen har därför inte visat att filerna på FTP-servern är tillgängliga för allmänheten.
Det finns ingenting i Ljudboksförlagens utredning som visar att abonnenten skulle ha tillgängliggjort något av de 27 verken för allmänheten, att tillgängliggörandet skulle ha förekommit under någon viss tid eller att det skulle vara i någon specifik omfattning."
Fortsättningsvis, PCS/ePhones svar angående det påstådda intrånget:
Från
Ä 2707-09, sida 14:
"Ljudboksförlagens dokumentation avseende påstått intrång
Ljudboksförlagen har inte gjort sannolikt att de aktuella filerna ligger på en FTP-server. Även om så vore fallet, behöver inte detta vara ett upphovsrättsligt intrång. Enligt URL har privatpersoner beträffande vissa verk rätt att göra säkerhetskopior. Eftersom abonnenten inte har möjlighet att själv gå i svaromål om det påstådda intrången, bör presumtionen vara att detta är fråga om en laglig säkerhetskopia av verket.
Det framgår således inte av Ljudboksförlagens dokumentation att verken över huvud taget finns på FTP-servern eller att abonnenten för allmänheten har tillgängliggjort ljudverk eller på vilket sätt detta skulle ha förekommit i stor skala."
Solna Tingsrätt skriver under "Skäl för beslutet" följande:
Från
Ä 2707-09, sida 24:
"Som tidigare nämnts finns det sannolika skäl för att intrång skett i alla de 27 verk som anges i bilaga 1. Det är alltså fråga om åtskilliga verk. Eftersom verken funnits tillgängliga på Internet är det sannolikt att det var fråga om omfattande intrång i upphovsrätten."
Med andra ord, så fort något är anslutet till Internet -- oavsett om det är lösenordsskyddat eller inte -- är det sannolikt ett brott mot upphovsrätten. Vad ända in i glödheta?! Hur kan man som representant för en tingsrätt uttala sig så infantilt?!
Vidare,
Från
Ä 2707-09, sida 24:
"Det kan inte rimligen innebära någon större olägenhet för abonnenten att medverka i den utredning som Ljudboksförlagen önskar göra för att tillvarata sin rätt."
Vadå "inte innebära någon större olägenhet"? Vad sägs om förlust av tid som måste läggas på svaromål? Förlust av inkomst om man använder datorn för att utföra arbetsuppgifter (som t.ex. kompositör) -- för tro mig, alla datorer i hushållet kommer att beslagtas för att säkra eventuella bevis. Är inte det olägenheter, så säg?
Eller varför inte olägenheten att ens ha med de förbannade förlagen att göra?
Ställ dig själv frågan om du skulle vilja ha en industri efter dig som är beredd att satsa en mindre förmögenhet på att se dig bakom lås och bom, bara för att göra dig till ett exempel. Nu kanske någon säger att jag bara spekulerar här, men jag måste hävda att så inte är fallet.
Sanningen är att musik-, film- och övriga underhållningsbranscher griper efter halmstrån (och försöker skrämma kunderna till att handla mer), nu när allt fler kunder använder datorer och Internet för att ta del av deras produkter (i de former som finns tillgängliga, lagliga som olagliga), medan branscherna vill se att deras kunder snällt fortsätter använda deras produkter i förlegade medium som CD- och DVD-skivor (och på senare tid även BluRay-skivor, där det dock av utrymmesskäl finns fog för att användas som lagringsmedium), för att inte tala om bio. Värdelös, grynig bild som bara ser duglig ut om man sitter längst bak; ingen möjlighet att påverka ljudnivån, ofta är det obehagligt högt; störande människor runt omkring i salongen; med mera. Det fanns skäl för bio att finnas förr i tiden, när inte vanligt folk hade råd med egna (dugliga) tv-apparater, men nu för tiden har vart och vartannat hem en tv som klarar full HD (1080p) och en hemmabioanläggning med surroundeffekter (som man själv kan välja ljudnivån på!).
Bolagen hävdar att de håller på att utveckla bl.a. Internettjänster för konsumenterna, men det har de sagt i många år nu. Tänk så fort det gick för t.ex. Spotify! Det krävdes att en utomstående part (en privatperson som tröttnat på att sitta och vänta måhända?) skulle ta tag i det för att det skulle hända något.
Jag har vid det här laget ingen som helst respekt kvar för varken film- eller musikbranschen, inte heller för det svenska rättssystemet vid processer gällande upphovsrätt. "Solna Tingsrätt" klingar bara negativt i mina öron efter detta.
Jag är så förbannad, så det finns faktiskt inte ord för att beskriva det!
Gör om, gör rätt, för helvete!
- isutoshi
[Pingat på
Intressant.se]
